Minns forna höstar när jag åkte 570X från Sigtuna med rödsprängda trötta ögon tidigt imorse då det fortfarande var mörkt. Var är mest hemma? Jag saknar Stockholm när jag är i Sigtuna, kan inte riktigt slappna av för jag vet att jag måste åka tidigt dagen efter. Och jag tänker på morfar som har krympt och jag kommer på hur mycket jag älskar dom jag älskar. Vems liv lever jag egentligen? Det blir så konstigt när jag träffar min familj och allt liksom är som förut och sen vet jag att jag har ett liv i storstan men det känns så avlägset, som en dröm lite kanske.

Jag lyssnar på skärgårdsdoktornlåten.