Igår var jag och Hanna på friskis & svettisjympa. De spelade Eva Cassidy och när de spelade en instrumental version av Gabriellas sång under avslappningen började jag nästan gråta och föreställde mig stående med armarna utsträckta helt ensam på en strand med hela havet framför mig.

Sen pratade vi om döden på tunnelbanan hem och resten av kvällen.